Sitter på en skittråkig lektion. Kultur och Idé historialäraren snackar om den framtida teknologiska utvecklingen och jag sitter o fnissar med Klara. Telefonen ringer. "annie-mob" Jag svarar tyst men märker att volymen på mobilen är inställd för högt för att min plan om att inte märkas ska dungera. Jag klickar som hastigast på "påläggningsknappen" och hundradelssekunden därefter ekar orden som trots min snabba insatts hann ut till mina öron.: JAG HAR TAGIT KÖRKORT!

jag springer ut, smäller igen dörren till lektionssalen och skriker av frustrationen över att jag inte har tillgång att ringa upp "annie-mob" medan jag springer upp för trappan till "etethuset" och snappar åt mig en dator. Smama stund som jag inser att mitt konto är låst springer jag iväg med tankarna" ska jag ställa mig och skrika att hon ska ringa upp igen och chansa på att hon står i närheten eller bara av "vänskapssammanhållningen" telepatera mina tankar?  Just då. Precis då. Ringer det igen. JAG HAR FÅTT KÖRKORT. Jag ber om ursäkt om en gäll kvinnoröst störde ungefär 2.000 pers lektioner. Stod och hoppade och skrek mitt på "balkonggången" över "gatan" (den stora "allkorridoren").

Det jag ville komma till var att jag har världens grymmaste och duktigaste och bästa bästavän i hela jävla universum. GRATTIS TILL KÖRKORTET ÄLSKLING!!

Ska återgå till Idrottsrapporten o sen lektion..Ida o Elin brevid mig har skrivit jättelångt och vad har jag skrivit? DET HÄR! ne, nu får jag skynda mig! Tack gode Gud att jag får privattaxi hem idag mellan skola o jobb, annars hade jag inte hunnit(Y)


pusshej