Klockan ringer 07.00, man kastar på sig leggins och ett långt linne, springer ner för trapporna och förbi kylen där man plockar upp ett äpple på vägen till ytterdörren. När skorna väl kommit på upptäcker man på att man glömt plattången och väskan och får kasta av sig skorna, upp för trapporna, slänga ner plattången i sportbagen full med rekvesita och sedan, efter första tuggan på äpplet, rusa ner och ut genom dörren. DÅ är man redo. Resten av dagen springer man runt som en överhypad duracllkanin med lika mycket adrenalin som hade räckt att få alla landets kor att ta över jorden. Man springer fram och tillbaka..in och ut från scenen, slänger i sig vatten och tar den luft man hinner mellan scenbyterna.

Sen står man där, med bultande hjärta och världens leende, för att böja sig och ta emot applåderna från en förhoppningsvis underhölld publik.

Jag älskar det.

En sådan dag (fast utan publik) har gått och nu återstår tre.

GO!



Lite provsmak;) KOM OCH SE OSS IMON! (eller resterande veckodagar)