Har kännt senaste tiden att jag inte orkar lägga negativ energi på människor som sårar, sviker..you name it. Jag sollar bara ut dom, eller också skiter jag i vad de gjort och ber dom att inte göra om det. Men så finns det kategorin "de som inte märks av men lägger märke till mig" Tex sådana människor i min klass som jag verkligen inte stämmer överrenns med för fem öre. För att de inte har något bättre för sig när de sitter på bussen (kanske inte har hänt nåt under helgen som är värt att parat om, ingen konstutställning där någon spillde glass på konsteverken typ..) så sitter de och tjuvlyssnar på mina kompisar som för ett samtal och skrattar om helgen vi haft(även om en del av helgen verkligen inte skall skrattas bort?!?!) Det denna lilla person sedan gör är att han gå hem efter skolan och sätter sig och hänger ut tjejerna som snackar på bussen och framför det som att de snackat skit om mig. Och hänger ut mig. Den lilla människan som absolut inte tillkommer ett skit i mitt liv hänger ut mig på sin blogg?

Men grattis lilla vännen, nu tillkommer du nåt i mitt liv..fast du föredrar nog egentligen hur det var innan, eller hur?

Kom precis hem från provjobbet när jag fick ett argt sms från ett av bloggarens offer..så vad gör man om inte skriver av sig på sin blogg? Tack för att ni orkar läsa om patetiska små barn:) Provjobbet gick jättebra och jag ska dit imon igen, gött."



Ibland saknar jag hur det var när man levde för att bråka med klasskamrater, lärare, chefen och söp bort helgerna. Började inse att skolan inte var viktig längre och man tog saken i egna händer och lärde sig själv vad man tyckte var viktigt att kunna. Kollade precis igenom min blogg, vilka arga och bitchiga inlägg:D haha. Nu tvingas man att toffla på jobbet, där är man yngst, mest okunnig och vill att alla ska älska en. Jag saknar det ansvarslösa livet!!