Jag är inte den personen som kan inruta mig i ett mönster. Att veta att jag varje dag skall stiga upp klockan 06.30 då klockan ringer och sedan ha mina uppgifter, det samma personer man träffar och ett måste att gå tillbaka dag efter dag. Imorgon är ingen ny dag, den är likadan, den blir kopierad. Ingen ny miljö, inga nya människor, inga nya upplevelser. Det är dött. Jag vill inte ha det så och just nu känns det som att jag, trots att jag byter arbetsmiljö titt som tätt, trots att mina arbetskamrater varierar endel, börjar fastna i samma tåg som alla andra. "jag är nöjd, jag är bekväm och jag slipper testas för nya prov - perfekt"

Jag blir rädd av det, jag blir typ galen..vad ska jag göra? bryta ihop? springa ifrån allt? säga upp kontakten med allt och alla och bara dra? vart tar jag vägen då? ångrar jag mig?

Jag känner inte för att stiga upp tidigt nu, får inget nytt utav det, att byta jobb räcker inte..då känner jag samma efter ett halvår och blir kallad "hoppetossa" i CV:t. 

Jag vill dra, men inte från dig.