Nu fick jag ett sånt där anfall som jag får ibland. Då jag inser hur mycket det betyder och hur mycket jag älskar det. Då jag inser hur jäkla kär jag är och att jag aldrig varit och förmodligen aldrig kommer att bli såhär kär i någon som jag är i Patrik Magnusson Wijk. faan, vad glad jag är för att jag har honom..jag kan skratta mig lycklig. Och tro mig, det gör jag!

Insåg också att jag ska åka hem till honom efter jobbet imorgon, jag längtar som en häst skiter!



(jag som hoppats på att annie hade somnat..fick ett sms att hon är utanför om fem och då ska jag avra klar i träningskläder och med vattenflaskan i handen..fasen också!)