Jag har nu kommit underfund med att det finns ett speciellt släkte. Det finns personer på denna jord som inte riktigt vet hur de vill leva sina liv, de vill ha kärlek samtidigt som de ser vänner runt omkring sig som är lyckliga utan den.

Detta blir ett problem. Ett stort problem, De vill fortfarande ha kvar kärleken men vill samtidigt vara lyckliga utan den tillsammans med de vännerna som inte har någon att älska. De låtsas att de inte bryr sig om den de älskar och lever singellivet medan den älskade tappar mer och mer. De sitter helst på soffan och låter den andra ta initativ och bygga upp väggar för förhållandet (då uppfattas personen som jobbig och på) samtidigt som personen skriker ut att det aldrig kan fungera i längden. De förstår inte varför det inte kan fungera i längden. Varför kan jag inte ha hela kakan kvar och samtidigt äta upp den?

Min fundering är: Vad hade hänt med förhållandet om den andra personen betedde sig likadant? Det är just det svaret som personen är rädd för att inse, samtidigt som att det är det enda rätta svaret. Det går inte att lära en gammal hund att sitta.

Kanske är det en fråga om omognad, fel moral, skilsmässobakgrund, osäkerhet, låg självrespekt. (Jag hoppas för andra människors skull att det handlar om mognad, då finns det hopp för dem ändå.)

I´ts over and it feels great now.

Detta handlar inte om mig längre och det kommer det aldrig att göra igen har jag lovat mig själv, men det handlar om personer som står mig väldigt nära..vad gör man för att skydda de och ge dem insikt?

♥